Öppna kort kan användas i samtalsgrupper på bibliotek, på äldreboenden, vid köksbord, på vårdcentraler, i församlingar, i filosofiska sällskap, på ungdomsmottagningar, på stranden, på arbetsplatser, på arbetsförmedlingen, som studiecirkel, som personlig utveckling, av nyfikenhet, i sorg, i livskris eller stiltje, online eller IRL. Korten är helt enkelt tänkta att fungera som ram för existentiella samtal enligt en modell som kan användas varsomhelst av den som vill prova. Det går att inspireras av något utvalt kort och prata utifrån det, men att avsätta nio tillfällen att ses samma personer i en grupp ger en särskild möjlighet att bygga upp en trygghet som gör det lättare att testa att sätta ord på tankar som går mer på djupet.

På Svenljunga vårdcentral har personer via samtalsmottagningen erbjudits möjlighet att delta i existentiella samtalsgrupper utifrån modellen Öppna kort. I det stora hela är det för mig ingen avgörande skillnad mellan att vara samtalsledare i rollen som filosof på bibliotek och å andra sidan att vara samtalsledare i rollen som psykolog på vårdcentral, men några skillnader finns. En skillnad är förstås syftet. Det är troligen så att deltagande i existentiella samtalsgrupper för gemene man kan ha en terapeutisk positiv bieffekt och vi tror att existentiella samtal överlag kan hjälpa till att bygga resiliens. Att skapa resiliens handlar om att finna en grund att stå på. Begreppet kan översättas som elasticitet eller motståndskraft och tanken är att om vi har funnit fotfäste i livet genom att ha formulerat vad vi tänker i de större och kanske lite omvälvande livsfrågorna så kan vi också stå stadigare när det blåser. Resiliens handlar om att kunna fjädra och ha en spänst för att komma upp om vi fallit. Eftersom vi tror att existentiella gruppsamtal kan skapa resiliens så tror vi att de kan fungera som insats i preventivt hälsoarbete. Till vårdcentral kan också den vända sig som redan är i ett sådant livsskede som prövar vår motståndskraft och våra resurser och förmågor att hantera svåra aspekter av livet. Det är i detta skede inte för sent utan hög tid att tänka i termer av att öka psykisk resiliens.

Precis som WHO beskrivit det så samverkar de fysiska, psykiska, sociala och existentiella aspekterna av hälsa, och detta kan vara extra tydligt i gruppsamtal i vårdcentralskontexten. ’Existentiell resiliens ’ (om vi kan kalla det så) kan göra det mer görbart att hantera till exempel en förlust av någon eller något viktigt i livet (en anhörig, eller ett arbete, eller fysisk hälsa, eller…). ’Dålig existentiell hälsa’ däremot kan göra att en förlust blir det som gör lasset för tungt att dra, att sorg kan bli ohanterlig och övergå i depression, att otryggheten förknippad med förändringar kan ge för hög ångest. Försvårande sociala omständigheter, inklusive den ensamhet som både äldre och yngre kan kämpa med, har bekräftats försämra både psykisk och fysisk hälsa när den ofrivilliga ensamheten blir en långvarig stressfaktor. Ensamhet är också, förstås, i botten ett allmänmänskligt existentiell tema. Den som känner sig helt ensam om existentiella frågor kan få svårare att komma vidare och om det är svårt att känna någon mening alls i livet så är det troligen svårt att motivera sig att värna om sin fysiska hälsa. Och så vidare. Fysisk, psykisk, social och existentiell hälsa påverkar varandra. En skillnad mellan en existentiell samtalsgrupp på ett bibliotek och på en vårdcentral kan alltså vara att den som sökt sig till en samtalsmottagning kan vara inne i ett mer akut skede av livets prövningar och att psykiska och existentiella ohälsofaktorer samverkar så att personen kanske upplever en större skörhet i detta skede. Existentiella samtalsgrupper kan vara direkt terapeutiska och inom vården kan det kan vara en intention med samtalen. Den terapeutiska effekten kan också gå djupare än att både skapa resiliens och skingra ensamhet, eftersom ord och tankar vi gömmer inom oss kan vara knutna till skam. Skam skingras när vi öppnar upp för och delar det som gör oss sårbara. Men det ämnet spar vi till en annan gång, detta inlägg blir bara en liten glimt av vad det kan innebära att arbeta med existentiella samtalsgrupper i vården.

Öppna kort syftar till att skapa samtal som kan innehålla allt mellan himmel och jord, både glädje och lätthet och tyngd och mörker. Troligen är det av än större vikt för den som håller existentiella samtalsgrupper i vården att inte själv känna en rädsla inför de existentiella frågorna. Att själv pröva att delta i en grupp och på andra sätt ha blivit van vid att möta det som kan verka överväldigande. Detta kan ge en inre trygghet som gör det möjligt att öppna upp samtalet om de aspekter av existentiella livsfrågor som kan skrämma. Eller som Carl Jung uttryckte det: “Att känna till sitt eget mörker är den bästa metoden för att hantera mörkret hos andra människor.” (C.G. Jung Letters, Vol. 1: 1906-1950).