Det här är samtalskort kan används av alla. När som helst och egentligen hur som helst. Det går med andra ord bra att välja ett kort, och låta det sätta igång ett samtal med en vän eller någon man arbetar med.
Om man däremot avser leda en grupp på fem till åtta personer och ta sig igenom samtalskortens alla teman under nio veckor kan det vara några saker som är bra att tänka på. Det har Ida och jag märkt efter att ha lett många sådana grupper genom åren på olika bibliotek och andra ställen i Göteborg. 

  1. Trygghet: För det första vill vi stryka under samtalsledarens roll. Att det är viktigt att samtalsledaren själv känner sig trygg med korten och upplägget. Därför är det alltid det bästa att man själv haft möjlighet att prova på korten och gärna också fått någon form av handledning. 
  2. FN-kopplingen: Vid första träffen är det också ofta bra att säga något om FN-kopplingen: Då kan man säga att FN/WHO sedan 1984 uppmuntrar alla sina medlemsländer att inte bara arbeta med den fysiska, psykiska och sociala hälsan, utan också den andliga/existentiella hälsodimensionen.  Det specifika med just de här samtalskorten är att de vinnlägger sig om just öppenhet, bredd och att inte vara styrande åt något håll, annat än att ge rum för var och en att säga vad man själv tycker, känner och vill.  Positivt så väl som negativt. Därav två ord och en kickstarter som försöker ringa in varje temas bredd och dubbelhet. 
  3. Ventilering: Vi har också märkt att det hjälper att betona att kortens syfte just handlar om att hjälpa oss ventilera och lyssna på varandra. Inte att komma fram till något specifikt rent innehållsmässigt. Därav namnet Öppna kort. Dels genom att uppmuntra var och en att säga vad man själv tycker, känner och vill utan att någon kommenterar – samtidigt som man också övar sig i att lyssna på andra. Syftet här är med andra ord inte komma fram till några specifika åsikter, utan just öppenheten och lyssnandet på varandra. Om samtalet exempelvis sker som en studiecirkel kan det vara bra att understryka att samtalsmodellen Öppna kort inte är ett kursmaterial som ger svar på existentiella frågor, utan mer är ett hjälpmedel att ventilera sådana frågor. 
  4. Ärlighet: Vi har också märkt att det ofta är bra att nämna att den här typen av samtal inte handlar om att återge en fullständig redovisning av ens åsikter. Utan mer om att börja lyfta på det egna inre locket och sätta igång en process. Mer om ärlighet perfektion alltså. Efter att dels av att själva ha varit med i en grupp som deltagare och av det som många berättar från de grupper vi lett, har vi märkt att det vi man pratar om verkar vara mer eller mindre aktivt i en i ungefär en vecka. Därför kan det också vara en idé att ha med sig ett anteckningsblock under veckan, så att man kan skriva ner olika saker som kan bubbla upp i en på bussen eller i soffan. Det är alltså en process av minnen, tankar och känslor som sätts igång. Detta är också en av anledningarna att vi inte presenterar nästa samtalstillfälles tema i förväg – för att inte sätta igång en annan process än den man nyss startat. I början av nästa tillfälle kan det vara bra att ägna några minuter åt att stämma av om det är något ytterligare som dykt upp under veckan om det ämne som behandlades vid det föregående samtalstillfället.
  1. Presentation: Vi föreslår att var och en av gruppdeltagarna bara presenterar sig med förnamn. Inget om ens yrke, utbildning eller vad man jobbar med alltså. Detta för att minska på risken att vi sätter in varandra i fack och bara lyssnar på vissa personer. Några kan inledningsvis tycka att det här känns jättekonstigt. De flesta av oss vill ju gärna veta vad de man pratar med har för bakgrund och yrke. Men efter några gånger upptäcker de flesta det fina med detta. Att bara vara där som människa och också låta andra vara det. Utan allt för många etiketter och förkläden. 
  2. Igenkänning: Det är också viktigt att säga att det här inte är ett helt fritt samtal, ett där man gärna knyter an till varandra genom att hålla med eller inte hålla med. Så som vi annars vanligtvis gör när vi pratar med varandra. Utan att vi här följer en metod där vi försöker vinnlägga oss om att själva säga det vi vill. Utan att knyta an eller positionera oss till vad andra sagt eller inte sagt. Däremot är det viktigt att visa att vi lyssnar och rikta sin uppmärksamhet mot den som pratar.
  3. Deltagande: Vi uppmuntrar samtalsledaren att delta i rundan eftersom samtalet berör allmänmänskliga frågor. Det avdramatiserar din roll och kan stödja andra att våga säga det de vill. I en större grupp kan dock samtalsledaren fatta sig ganska kort och det kan alltid vara bra att hålla en mer lågmäld profil för att behålla känslan av att samtalsledaren är ett ankare och en trygghet i samtalsämnen som kan röra sig på djupa vatten.
  4. Sekretess: Säg något om sekretesssituationen. Det kan vara bra att gruppen enas om att det som sägs i gruppen också stannar i gruppen. Att vi är varsamma med varandra och inte berättar för andra om vad olika personer sagt, det vill säga att man enas om en slags etisk tystnadsplikt. 
  5. Vänner: Jag brukar också uppmuntra deltagarna att försöka ta tillfället i akt att lyfta några av de de olika frågorna under veckan med vänner och familj. Det här är ju vanligtvis inte saker som vi pratar med varandra om. Då kan det underlätta att säga att jag deltar i en samtalscirkel kring existentiell hälsa och senast pratade vi t.ex om tillit och skepsis. Vad tänker du om det? 
  6. Tiden: Håll på tiden för allas skull. 0-2 minuter. Det är samtalsledarens uppgift att hålla koll på tiden och säga till när det drar över 2 minuter. Gärna med ett ”Tack!” Det underlättar lyssnandet när man vet att det finns en tidsram. Det går också bra att säga pass, t.ex. om det blir helt tomt i huvudet precis när man får ordet. Isåfall återvänder samtalsledaren till den som sagt pass när ordet gått laget runt och en runda är slut.
  7. Känslor: Det kan också vara bra att säga något om känslor. Att känslokorten ofta är det som många har svårast för. För vi pratar kanske sällan om våra känslor. Särskilt i anknytning till existentiella ämnen. Men det finns en viktig poäng i att försöka aktivera hela spektrat av ens intelligens, vilken inte bara handlar om vad man tänker utan också om vad man vill, värderar och känner. Känslor, viljor och känslomässiga värderingar processas i kroppen, så ett tips för att få syn på vilka känslor som väcks är att scanna av kroppen och lägga märke till hur det är i kroppen. Vissa ämnen eller ord kan också vara mer förknippade med till exempel en fysisk känsla av tyngd eller lätthet i kroppen, snarare än en av de vanliga grundkänslorna. Att sätta ord på känslor kan också sätta igång tankar om vad som egentligen är en känsla och vad som är en tanke… Är ensamhet en känsla? Kan en rädsla vara en idé eller en tanke, eller är den bara en kroppslig förnimmelse?
  8. Ramar: Denna samtalsmodell erbjuder en tydlig ram för samtal om stora frågor. En av de viktigaste uppgifterna för en samtalsledare är att hålla på denna ram även när gruppen träffats några gånger. En vanlig tendens är att så snart deltagarna börjar bli bekanta med samtalsmodellen och med varandra så blir det naturligt att börja frångå ramen – kanske någon testar att slänga in något skämtsamt eller stöttande som är välmenande, men som bryter talarordningen under rundorna. Själva modellen kräver dock att ramen förblir stabil, för att det då ska kännas tryggt nog att undersöka även ovana samtalsämnen.
  9. Handledning: Även om det inte alltid är möjligt är det verkligen ett plus om man själv provat på korten innan man leder en grupp. Men också att man fått möjlighet att resonera om korten, upplägget och förväntningar. Därför erbjuder vi också utbildningar och handledning i att använda korten. Antigen live eller via Zoom.Lycka till! Pontus och Ida